Uruguay

Efter nästan en vecka i Uruguay kom vi fram till Córdoba i Argentina i tisdags. Nu berättar vi lite om vad vi har upplevt i under vår tid i Uruguay.

Uruguay är hundarnas och de smala toaavloppens land, men också surfarnas och det goda köttets land men framför allt är det det mate-drickande folkets land. Om vi hade fått en krona för varje mate vi sett hittills hade vi varit rika vid det här laget. Efter nästan en vecka Uruguay kan vi inte säga annat än att vi verkligen gillar det, och speciellt landsbygden med små charmiga byar och samhällen.

Vi har hunnit med att besöka tre olika ställen under vår tid i Uruguay, först var vi i ett litet samhälle som heter Colonia del Sacramento. Där strosade vi runt i den gamla staden med många små gulliga hus från slutet av 1600-talet och 1700-talet. Där såg vi också den första av de fästningar vi besökte. Här fanns rester av en mur ut mot vattnet.

 

 

Vi stannade bara en natt i Colonia och åkte dagen därpå vidare till Montevideo. På eftermiddagen strosade vi runt där längs den stora gatan "18 de julio". För övrigt finns det en gata i varje uruguansk stad som heter så för det var det datumet 1830 som de skrev den första grundlagen efter självständigheten. Vi tittade på flera fina gamla hus som låg längs den gatan, vi var bland annat inne i en stor bokhandel som låg i ett väldigt fint hus. Men utöver detta kändes det inte som att Montevideo hade så mycket att erbjuda men å andra sidan gav vi det inte riktigt en chans eftersom vi åkte vidare redan dagen därpå.

Vi åkte längs kusten nästan hela vägen till Brasilien och kom till slut fram till ett litet fiskar och surfarsamhälle som heter Punta del Diablo. Det var supermysigt där och efter de senaste veckornas runtflängande till alla olika sevärdheter var det skönt att ligga på stranden och inte göra något alls. Vår första natt där var det grillfest, som i Argentina och Uruguay kallas Asado, på hostlet och vi fick åter igen smaka på perfekt grillat kött.

Efter att ha slappat på stranden två dagar besökte vi nationalparken Santa Teresa. Det blev en hel del promenerande då vi gick från hostlet längs stranden till den första av parkens fem stränder och sedan vidare genom parken till det gamla fort som ligger i andra ändan av parken. Från början var det varmt och det var trevligt att gå och se på landskapet och alla fåglar som flög omkring. Kändes lite märkligt att när man hörde en fågel flaxa förbi och tittade upp så var det en papegoja. Men under tiden vi stannade för att äta vår lunch började det regna. Men vi tänkte att det inte var så farligt och att vi ändå skulle fortsätta. Men när vi väl kom fram till fortet var vi ganska blöta och kalla.

 

 

Efter att ha vandrar runt ett tag bland murarna, tittat på de små sängarna i sjukstugan och lekt kalonkula tänkte vi att vi skulle ta bussen tillbaka till Punta del Diablo. Men oturligt nog missade vi precis bussen och vi fick sätta oss och vänta på nästa buss som förhoppningsvis skulle komma om en timme. Efter en halvtimme ungefär stannade en bil till och en man frågade vart vi skulle och vi sa till Punta del Diablo. Han sa då att vi kunde få skjuts dit av honom och hans flickvän som han kallade henne, de såg trevliga ut och de hade en fin bil så vi hoppade in. Han pratade hela vägen tillbaka och det visade sig att han var en pensionerad militär som hade rest runt hela jorden och funderade på att springa Stockholm-maraton.

 

 

Allt som allt var vi väldigt nöjda med vår tid i Uruguay och var utvilade inför nya äventyr.

La Catedral, La Boca, La Cabrera

Efter en vecka i stämningsfulla BA är vi nu i Uruguay. Många andra resande rekommenderade att vi skulle ta denna detour så här är vi nu istället för på väg till Mendoza som var originalplanen.

Men nu till vad vi gjorde de sista dagarna innan vi lämnade Argentinas huvudstad. Susannes kollega Kerstins man är från BA och från henne fick vi många bra tips om staden. I måndags träffade vi hennes svägerska Luz som designar egna skor. Otroligt snygga och färgglada! Planen var att vi skulle ta en tangolektion senare på kvällen och Susanne hittade de perfekta tangoskorna...

Tangolektionen var på en tangoklubb vid namn La Catedral som låg i utkanten av Palermo. Ett trevligt amerikanskt par och en fransyska från vårt hostel hängde också med. Detta är verkligen ett ställe vi rekommenderar att gå till om ni är i BA någon gång! Från utsidan kunde man aldrig ana att den förfallna fasaden dolde en genuin argentinsk tangoklubb! En bar, några udda stolar och bord framför ett stort dansgolv med scen där en gigantisk bild av tangolegenden Carlos Gardel hängde.

Tango är en svår dans och man blir grymt imponerad av dem som behärskar den bra. Vi fick lära oss de första grunderna i stegen under de två timmar vår lektion var. Det första vi lade märke till var att våra två lärare i själva verket var det par vi hade sett dansa så fin tango på San Telmos marknad i söndags! (Se förra inlägget)

Efter några stapplande första steg kom vi snart in i dansens anda. Mannen är väldigt allvarlig och styr tydligt sin partner. Man tittar aldrig varandra i ögonen och absolut inte ner i golvet! Man ska ha bra hållning och armarna ska hållas upp så att man får rejält med träningsvärk dagen efter. Vi lärde oss de åtta grundstegen i tango. Lite jobbigt att förklara alla steg här men går att googla (eller titta på oss när vi kommer tillbaka!!!).

Det var verkligen roligt att dansa! Eftersom vi alla var nybörjare hade vi ingen press på oss heller. Men vi märkte stor skillnad när vi ibland fick dansa med läraren. Man behövde knappt tänka då för han förde så bra att man visste exakt vad man skulle göra!

När lektionen var över var golvet fritt för de mest skillade paren. Imponerande dans fick vi se då. Mest fascinerande var ett äldre par, kanske runt 70. De var som tagna ur en annan epok och dansade tango som om de inte hade gjort annat i sitt liv. Mannen hade vida byxor, väst och basker och kvinnan hade en glittrande vacker klänning med fransar... Det kändes som om vi satt mitt i en filminspelning.

Senare på kvällen intog ett fartfyllt band scenen. De spelade fiol, dragspel och trummor. Deras händer rörde sig så att man inte kunde hänga med samtidigt som deras fötter stampade takten och de hoppade runt och skakade på sina yviga hårkallufser! Galet var det!

Efter en riktig höjdarkväll tog vi det ganska lugnt i tisdags. Vi besökte stadsdelen La Boca på eftermiddagen. Det gamla hamnkvarteret är känt för sina hus i alla möjliga färger. Väldigt charmigt men också fullt av turister.

Vår sista kväll i BA lyxade vi till med att äta ute. Vi följde ett tips från Saras vän Kristian och åt på den fina restaurangen La Cabrera. Argentinaren vet verkligen hur han ska tillaga sin kossa! Vi beställde Asado del centro, revben lagade på traditionellt argentinskt vis. Till det fick vi kanske 20 små skålar med olika tillbehör. Fantastiskt gott! Utan tvekan godaste middagen vi har ätit hittills på resan. Blev dock lite pinsamt när vi skulle beställa vinet... Eftersom det var vår sista kväll i Argentina (på ett tag) ville vi inte växla till oss onödigt mycket pesos och vi hade därmed en begränsad budget när vi åt. Men ett gott vin till maten ville vi ju ha så vi frågade kyparn vilket han rekommenderade. Han visade ett mycket gott vin för 270 pesos (ung. 270 kr), men ajaj det hade vi inte riktigt råd med. Han såg våra tvekande ansikten och frågade vänligt om vi föredrog något billigare. Vi pustade ut, ja tack. Nu visade han ett vin för 160 pesos. Men jäklar, vi skulle ju inte ha råd med taxi hem i så fall. Frågade om han inte kunde rekommendera något lite billigare ändå. Nu visade han ett för 130 pesos. Det var verkligen på gränsen att vi skulle ha kontanter till både dricks och taxi i så fall. Väldigt pinsamt var det nu när vi för tredje gången frågade om han kunde rekommendera något billigare vin. 95 pesos betalade vi till slut för vinet. Även fast det var det nästan billigaste på listan så tyckte vi alla tre att det var riktigt gott! Malbec, latitude 33, 2012.

Så det var den sista kvällen i BA. Lite pinsam men ändå väldigt lyckad!

Mausoleum, Microcentro och Marionetteater

Nu har vi varit i Buenos Aires några dagar. BA är på många sätt annorlunda från Rio, här finns inte så många turistgrejer som man bara måste göra som i Rio. Utan här ska man mer se olika stadsdelar och känna av stämningen, prova mycket god mat och dansa tango. Hittills har vi hunnit med en del av detta.

I fredags var vi först och besökte El cementerio de Recoleta som är en stor kyrkogård med många stora och pampiga mausoleum. Många hade fönster och man kunde då se kistorna som låg innanför. Vi var glada att vi gick där på dagen när det var ljust. Många argentinare som gjort bra saker för landet har begravts där med sina familjer men den enda vi och alla andra turister kände till var Eva Perón.

 

Eva Peróns grav

Vi åt lunch på ett mysigt kafé i Parlermo som är en bohemisk stadsdel med många billiga affärer, mysiga kaféer, bra restauranger och på nätterna är det hit man går för att klubba. Vi strosade runt här på eftermiddagen och kollade i några affärer.

I lördags gick vi mot stadens hjärta, Microcentro, där presidentpalatset "La Casa Rosada" och många fina gamla hus ligger. På vägen dit gick vi på världens bredaste gata "9 de julio". Vi gick en guidad tur i palatset och fick se Eva Peróns skrivbord och mycket annat. Efter promenaden tillbaka till hostlet i hettan var vi utmattade och eftermiddagen ägnades åt att äta glass och slappa.

Plaza de Mayo framför presidentpalatset

 

Balkongen i La Casa Rosada mot Plaza de Mayo

I lördags kväll bestämde vi oss för att testa Buenos Aires nattliv. Vi följde med några från vårt hostel till en internationell klubb i Palermo. Kvällens höjdpunkt var när vi fick ansiktsmålningar av en tjej där, vi önskade att få de i gult och blått för att vara lite patriotiska.

I söndags besökte vi en väldigt stor marknad i San Telmo som är en mysig stadsdel med många gamla hus. Från början var det en antikmarknad men nu har den växt och blivit mycket större. Den sträckte sig längs tio kvarter och det fanns ett oändligt utbud av armband, skinnväskor och mate-koppar. Mate är en te-liknande dryck som alla i Argentina dricker, de fyller koppen med örten yerba och häller över varmt vatten. Sedan dricker de genom ett sugrör i metall med en sil i ändan.

Matekoppar

Den ursprungliga antikmarknaden höll till på ett torg och på vägen dit såg vi en man som spelade marionetteater på gatan. Han spelade en full gubbe som ramlade runt och han var själv klädd i samma kläder som honom. Väl framme vid torget fick vi se flera par som dansade tango på gatan. Speciellt ett av de var väldigt duktiga och vi tillsammans med många andra satt och tittade länge.

 

Skyfall och andra fall

Vi har nu kommit fram till Buenos Aires, Argentina. Vi lämnade Rio i söndags och flög till Foz do Iguaçu som ligger i Brasilien precis vid gränsen till Paraguay och Argentina. Anledningen till att vi åkte dit var förstås för att se de omtalade vattenfallen i Iguaçu/Iguazú-floden.

Vi checkade in på ett mysigt hostel på den brasilianska sidan och spenderade vår första eftermiddag med att vila ut vid poolen i det härliga vädret. Tyvärr varade det inte så länge... Vi vaknade nästa morgon av tusen hammare som slog på taket. Men som tur var var det en kortvarig skur och vi bestämde oss för att spendera dagen på den brasilianska sidan av vattenfallen.

På vägen besökte vi en fågelpark. Det finns otroligt många vackra färgglada fåglar i Brasilien! Tyvärr hade vi lite otur med vädret. Sekunden efter vi hade kommit in i parken började det ösregna och slutade inte förrän vi hade gått ur parken. Men vädret kan man inte styra över så vi gjorde det bästa av situationen. Med ponchos i högsta hugg gick vi genom hela fågelparken som var en väl värd upplevelse! Papegojor, tucaner, kolibrier, påfåglar, flamingos, emuer och massa andra som vi har glömt namnen på. I vissa stora burar kunde vi själva gå in och det var en häftig känsla att stå en halvmeter ifrån en nyfiken tucan! Vi fick också testa att hålla i en ara-papegoja, som en äkta pirat! Den kändes oväntat tung och stabil på armen.

Efter att sett oss mätta på fåglar var det äntligen dags att se vattenfallen. Gränsen mellan Brasilien och Argentina bestäms av Iguazu-floden och det är därför man kan se vattenfallen från båda länderna. I Brasilien får man en överblick av dem och i Argentina kan man vandra runt bland dem, komma närmare. Vi spenderade en dag på vardera sida.

Det är omöjligt att beskriva känslan av att se så mäktiga vattenfall! Ur djup snårig djungel dyker de upp utan förvarning. Vattnet i floden är helt lugnt och det enda som förvarnar om vad som väntar är dånet och den vattenånga som man ser stiga. Sedan plötsligt från ingenstans faller det ner i enorma mängder! 80 meter är den högsta fallhöjden och de olika vattenfallen sträcker sig flera km i bredd. All vattenånga och sol bidrar till många regnbågar. Det är så fantastiskt vackert, den gröna vilda djungeln, alla fåglar som samlas, regnbågar, vattenånga och så mitt i allt mängder av fallande vatten.

Vi tog några bilder men vi tycker inte att några gör naturen rättvisa. Iguazu-fallen är något man måste uppleva i verkligheten!

80 meter mellan tummen och pekfingret.

Matprat

Efter drygt en vecka i Brasilien så har vi hunnit prova en del av matkulturen. Egentligen är det inte mycket till matkultur men det finns ändå en del saker som är goda och andra mer spännande än goda.

Vårt första intryck var MYCKET OST! Tänk en hamburgare eller pizza med fem gånger så mycket ost som i Sverige. När vi köpte kyckling till lunch med ris och potatismos fick vi ett riktigt tjockt lager ost på kycklingen som för övrigt också var friterad. En annan sak är att man alltid får minst två kolhydratkällor. Ris och potatismos, spaghetti och ris, pommes frites och spaghetti. Och allt detta utan sås.

Vi upptäckte också snabbt den supergoda juicen. I Rio fanns minst en juicebar i varje kvarter och de gjorde fantastiskt goda färskpressade juicer. De gör även en glassliknande sak som heter Açaí samma som frukten den görs av. Den är lila-brun i färgen och är ungefär som fryst smoothie. Frukten ska vara väldigt nyttig och det var också väldigt gott om än lite annorlunda smak mot vad vi är vana vid.

De tycker också om små knyten som fylls med antingen kött, skinka, ost eller räkor. Vi provade något som hette "pastel" som var som små piroger som blivit friterade. Vi åt med kött i och de var väldigt goda. Vi provade också något som såg ut ungefär som dumplings i formen och var fyllda med köttfärs.

Nu är det vår sista kväll här i Brasilien och vi sitter just nu och avnjuter vår sista caphirinha. En Caipirinha innehåller Cachaça, lime, rörsocker och is. Cachaça är sockerrörsdestillerad rom som kommer från Brasilien. På vissa ställen kan man få den med olika frukter i och den bästa vi smakat var en med passionsfrukt.

Sammantaget är inte den brasilianska maten mycket att skryta med men den har sina ljusglimtar.

Fotbollsderby Rio-style

Vi tänkte att vi var tvungna att uppleva Brasiliens fotbollskultur så i lördags var det dags för fotboll. Vi var på ett derby mellan två Rio-lag, hemmalaget var Fluminense och de mötte Vasco da Gama. Vi fick verkligen uppleva hur mycket brasilianarna älskar fotboll för de biljetter vi fick från vår guide var på Fluminenses supporterläktare. Först satt vi precis bakom klacken och det var verkligen en upplevelse. De trummade sambarytmer på trummorna och skrek massa hejaramsor.

Vi flyttade på oss när matchen började för att kunna se något och behålla hörseln. Det var väldigt varmt och det verkade som att även spelarna var ganska slöa. Vasco gjorde första målet och det var spännande några gånger då Fluminense var nära att kvittera och vi rycktes med i brasilianarnas engagemang. Fluminense kvitterade till slut i slutminuterna och då hoppade och skrek alla runt om oss av lycka och vi med.

Två fullspäckade dagar

Igår var vår sista dag i Rio och nu är vi i Foz do Iguaçu. I torsdags var vi först och besökte en park som är en del av nationparken Tijuca som är en regnskog. I parken fanns grottor, en damm med vattenfall, ett fint gammalt hus och delar av en gammal borg. Sara och Susanne fick många myggbett men Emma klarade sig, hon var nog inte lika god. (Obs, titta noga på andra bilden nedan...)

Sedan gick vi till dem botaniska trädgården och vi hade köpt med oss lunch som vi åt där. Vi tittade på höga palmer, fontäner och vattenfall.

 
Till sist tog vi en taxi till stadsdelen Santa Teresa som är en gammal stadsdel som ligger i en sluttning. Där fanns smala kullerstensgator där gamla spårvagnar åkte. Många fina, gamla hus och de flesta var väldigt färgglada. Susanne hade fått ett tips från sin vän Clara att prova och dricka Cachaça. Vi hade ingen aning om vad det var för dryck och beställde glatt ovetande in tre stycken klockan fyra på eftermiddagen. In kom tre shots och inte var de i det mildaste laget heller... Men taggade blev vi inför kvällen som slutade på samba-klubben Carioca da Gema i stadsdelen Lapa. Efter att ha smakat på den godaste Caipirinhan hittills på resan dansade vi samba som riktiga cariocas (infödda Rio de Janeiro-bor)!

I fredags tog vi den långa linbanan upp till Sockertoppen. Där hade vi en fantastisk utsikt över hela Rio! På eftermiddagen invigde vi Copacabana beach. Mer än 4 km strand full av gyllenbruna brasilianare och tre kritvita svenskar som självklart brände sig trots lager av solkräm och endast två timmars solande. På kvällen upplevde vi riktig karnevalstämning på Rio:s gator.

P.S. Fyra steg för att kommentera:

1. Tryck på länken "... kommentarer".
2. Skriv en kommentar.
3. Välj profil: anonym.
4. Publicera.