Caldera och Bahia Inglesa

För att dela upp resan mellan Valparaiso och San Pedro de Atacama valde vi att göra ett stopp i Caldera. Det är en liten by vid kusten med mycket fiske. Det var Nathalie från Santiago som tipsade oss om stället för att det ligger 5 km från Bahia Inglesa, en populär semesterort för chilienare för att stranden där är så vacker.

Caldera visade sig vara ganska dött när vi kom dit, antagligen för att sommaren går mot sitt slut här. Det verkade också som att de inte var vana vid blonda turister för vi har aldrig fått så många rop efter oss innan. Men det var en mysig by som man kunde promenera genom på tio minuter. Vi sov där en natt och andra dagen gick vi till Bahia Inglesa. Där märkte man direkt att det var mer turistigt men det var ändå skönt att det inte var högsäsong, vi kanske delade stranden med tio andra. Var verkligen vackert. Sanden var vit och havet klarblått. Kändes som att vi mitt i ett sandigt och grusigt ökenlandskap kommit till Karibien! Passade på att plocka lite snäckor från stranden som souvenir. Åt även fisk- och skaldjursrisotto som var riktigt god. Den hade mycket mer konstiga djur i sig än vad vi är vana vid i Sverige så det var spännande. Speciellt god var ostión, fin rosa mussla.

Skaldjursrisotto

Valparaíso!

Nu är vi i Bolivia i kolonialstaden Sucre. Vi har haft ont om internet den senaste veckan men nu kommer till slut ett nytt inlägg och denna gången handlar det om våra dagar i Valparaíso och Viña del Mar.

Förra lördagen kom vi fram till Valparaíso efter en kort bussfärd från Santiago. Där hade vi sagt hejdå till Nathalie och hennes familj, det kändes som vi hade känt henne för alltid fast vi bara varit där två dagar. Vi visste att vi skulle sakna henne.

Vi kom fram till ett färgglatt hostel med möjlighet till att öva på sina cirkuskonster, för från taket hängde bland annat en trapets där Emma provade sina färdigheter.

Efter att ha tagit lite ledigt från turistandet på eftermiddagen gick vi ut på kvällen för att prova empanadas, det är en slags pirog som är väldigt vanliga i Chile, och lite lokal öl. Efter att ha upptäckt att detta var en omöjlig kombination att hitta på samma ställe köpte vi med oss empanadas till en bar. Efter ett tag kom en kille fram till oss och frågade om vi kunde översätta en dikt till engelska för hans vän. Tyvärr hade han inte riktigt hittat rätt för våra spanska kunskaper är väldigt begränsade. Men det visade sig att han kunde lite tyska och liten engelska så genom att använda oss av tre språk kunde vi ändå förstå varandra. Han var väldigt passionerad kring kultur och yoga, som sagt var hans vän poet och hennes pojkvän var konstnär så man kan ju lugnt säga att vi fick se att Valparaíso är en verkligt kulturell och bohemisk stad. Vi provade också Valparaísos speciella drink som var rött vin med ananasglass den hette Boroña. Tror det kan bli en ny favorit.

På söndagen var vi laddade för att se Valparaíso. Vi började vandra runt och titta på de fantastiskt fina graffitimålningarna och utsikten över Valparaíso och Viña del Mar som ligger alldeles bredvid. När vi gick träffade vi också en ny liten kompis som var så otroligt söt. Efter att ha gått ett tag i Valparaísos backar kom vi fram till Pablo Nerudas hus. Han var en mycket känd poet från Chile som fick Nobelpriset 1971. Han var också medlem i det socialistiska partiet och var ambassadör i Frankrike, men han dog 1973. Han har lämnat efter sig tre mycket fina hus som numera är museum, ett i Valparaíso, ett i Santiago och ett på Isla Negra. Det var färgglatt och med fyllt med saker han samlat på sig från hela världen. Det var intressant att titta på och alla fick en inspelad guidad tur att lyssna på men tyvärr fick vi inte ta några foton.

Pablo Nerudas hus La Sebastiana

På måndagen åkte vi till Viña del Mar som i princip sitter ihop med Valparaíso men inte alls är likadant som grannen. Valparaíso är kulturellt och bohemiskt med många små och färgglada hus medan Viña del Mar har stora lyxhotell, många affärer och en lång strand. Vi tog bussen dit och gick av längst bort på stranden. Vi provade ett av de utegym som fanns längs strandpromenaden. Efter att lekt klart la vi oss på stranden ett tag, men sommaren var ju egentligen slut och det blåste en del så vi var väldigt ensamma på stranden. Sedan gick vi längs stranden in mot centrum, där tog vi en fika innan vi åkte tillbaka.

Innan vår buss till Caldera gick hade vi bestämt oss för att gå ut och äta fisk. Vi gick till området där de bästa restauranger låg och en kille med en meny berättade om ett ställe som låg lite avsides men med en fantastisk utsikt och väldigt god mat. Det lät bra så vi gick dit och utsikten var verkligen super, även maten, inredningen och servicen var väldigt bra. Vi åt en vit fisk som vi inte riktigt vet vilken det var men det var mycket god tillsammans med en svamprisotto och ett gott vitt vin. Ett väldigt bra avslut på vår vistelse i Valparaíso.

Avokado i Santiago = sant+go

Med packningen full av vin hoppade vi på bussen i tisdags för att ta oss över Anderna till Chile och Santiago! Bussresan var fantastiskt fin. Vi var omringade av höga berg nästan hela turen. Landskapet var torrt och bergen klippiga i varierande färger. De allra högsta topparna var snöbetäckta trots att det fortfarande är sommar här. Efter en låååång väntan vad gränskontrollen kom vi till slut in i Chile. Då började vi lite smått ångra de bra panoramaplatserna vi fått på andra planet nästan längst fram i bussen. En snirklande mycket smal serpentinväg väntade för att ta sig ned för berget och vid varje sväng var hjärtat i halsgropen, det kändes som att halva bussen var utanför kanten!

I Santiago ägnade vi vår första dag åt att strosa runt i centrum och besöka historiemuseum. Tyvärr var texten i muséet på spanska så det blev mer ett titta-besök, eftersom vår spanska (i alla fall Emma och Susannes) är nästintill icke-existerande. På kvällen träffade vi en svenska från Stockholm på hostelet. Hittills har vi inte träffat många svenskar så vi blev väldigt förvånade när någon plötsligt förstod vårt "hemliga" språk. Men det var trevligt att få prata lite på svenska. Klara, som hon hette, berättade att hon hade seglat över Atlanten för att komma till Sydamerika, häftigt!

I torsdags mötte vi upp en Santiago-bo, Nathalie, som vi lärde känna i Uruguay. Hon tog med oss till en marknad med handgjorda kläder, smycken och prylar i stadsdelen Santa Lucia. Ponchos, vantar och raggsockar av Alpaca-ull och fina smycken av Lapis lazuli (blå bergart som förekommer endast på ett fåtal ställen i världen däribland Chile) var det som fångade vår uppmärksamhet mest.

Det blev lite mer spännande än önskat då vi skulle hitta lunch efter marknaden. Skolorna hade precis börjat igen efter sommarlovet och en del studenter tog tillfället i akt att demonstrera för gratis utbildning. Problemet var att de inte gjorde det på ett lugnt sätt utan kastade stenar. Polisen i sin tur var väldigt läskig med sina militärfordon mitt i gatan. De sprutade ut vatten och någonting annat som gjorde det svårt för oss att andas, var strävt i näsan och fick oss att hosta. Men vi tog oss snabbt bort från det värsta tumultet.

Till lunch åt vi självklart något typiskt för Chile, och självklart innehöll det avokado. Det var en completo italiano som i princip består av korv med bröd, tomat, majonäs och massor av avokado. Gott! Mätta i magen besökte vi ett konstmuseum och klättrade upp för trapporna till toppen av Cerro Santa Lucia, vackert! Det är en kulle i centrala Santiago med en mur som är utsmyckad som ett sagopalats. Där testade vi också något typisk chilienskt, Mote con huesillo. Vet inte om man ska kalla det för en dryck eller maträtt, är något mitt emellan. Längst ner i glaset häller man i skalade vetekorn, sedan en torkad och sockerkokad persika och till sist saften från kokningen av persikan. Var faktiskt gott även fast persikan såg ut som en råtthjärna.

Mote con huesillo

Vi hann också med att ta en fika på ett mysigt kafé i ett kvarter i närheten, självklart ingick avokado även i den. Sedan bar det av hem till Nathalie och hennes familj som bjudit in oss till deras hem för två nätter. De bor en bit utanför Santiagos centrum, i stadsdelen Maipu. När vi kom dit blev vi välkomnade med öppna armar av Nathalies föräldrar Nelson och Ines och syster Paulina. De bjöd oss på once, en andra frukost som man äter på kvällen efter att man kommit hem från jobb och skola. Det var väldigt gott för vi fick både ost och skinka till brödet, inte bara dulce de leche (kola) som vi brukar på alla hostel-frukostar. Även hunden Coffee var med i välkomnandet. Hans namn reflekterar hans personlighet och en livligare hund får man leta efter. Han blev så ivrig och nervös när vi kom så att han kissade på sig!

I fredags stannade vi kvar i Maipu och Nathalie visade oss runt i området. På förmiddagen gick vi till en frukt- och grönsaksmarknad. Alla frukter och grönsaker är så stora, saftiga och smakrika här! Vi köpte en hel del avokado, plommon, kaktusfrukt som kallas tuna och några gurkfrukter=pepino frutas. Det är nog inte så många turister som tar sig ut till Maipus lokala marknader för vi fick en hel del rop från både små och stora killar efter oss.

Efter marknaden besökte vi ett gigantiskt tempel (80 meter högt) som har formen av Chiles helgon, Virgen del Carmen (Jungfru Maria). Vi fick en rundtur i templet av en mycket entusiastisk och pratglad guide (Marcelo) som berättade att templet ligger beläget på den plats där chilienarna med Argentinas hjälp slog spanjorerna 1818 vilket skapade den självständiga staten Chile. Han var nog inte så van vid europeiska turister för han ville ta ett kort tillsammans med oss efteråt så att han kunde visa prästen. I anslutning till templet fanns ett colonialt museum med massa vackra gamla möbler, kläder, vagnar och tavlor. Emma och Susanne fick möjlighet att leka colonial-överklass-människa.

På kvällen åkte vi till ett köpcenter och för att Emma och Sara ville köpa massa skor som kostar tredubbelt så mycket i Sverige. Shopping-utmattade slutade kvällen i två stora kulor glass per person (=4 kulor för att mannen bakom disken var väldigt snäll).

Imorse var det så tags att ta farväl av hela familjen som varit så gästvänliga mot oss. Lite trist var det men kommer försöka hålla kontakten och om de kommer till Sverige någon gång hoppas vi få visa upp kära Göteborg.

Vinfestival, ridning och vinprovning i Mendoza

Vi har nu spenderat tre dagar i Mendoza, vingårdarnas stad i västra Argentina nära Anderna och chilenska gränsen. Vi lyckades tajma in vår vistelse till invigningen av den stora vinfestival Mendoza har varje år för att fira att vindruveskörden börjar. I lördags såg vi deras festivalparad genom stadens centrum. Det var en hel del hästar med både väldigt unga och äldre ryttare i traditionella folkdräkter. Självklart skulle årets "vindrottning" krönas och alla kandidater till den ärofulla titeln deltog också i paraden.

På kvällen köpte vi biljetter till den stora showen där drottningen skulle krönas. Bland 30 000 andra på läktaren och några tusen till ovanför på bergen såg vi spektaklet. Hade önskat att vi var lite bättre på spanska men det var en bra kväll i alla fall med många stora dans- och sångnummer. Höjdpunkten var i slutet då de satte igång makalösa fyrverkerier! Har aldrig sett dem så mäktiga, stora, nära och rakt mot oss!

Från ridningen i Cordoba hade vi fått mersmak så i söndags beslöt vi oss för att rida igen. Vi åkte en bit utanför Mendoza på en riktigt skumpig väg och kom till ett Texas-liknande landskap. I alla fall enligt de två Texas-bor som också var med i vår ridgrupp. Den här gången kändes det som att vi alla fått lite mer häng på att rida the Argentina style. Till och med Susanne fattade galoppen lite när det inte kändes som att sadeln slog sönder hennes rumpa varje gång vi travade. Tyvärr var det Emma som fick rump-ont efter den här turen och det var inte pga bristande ridkunskaper. Killen som satt på hästen framför henne hade en jacka runt midjan som lossnade när vi travade. Jackan fladdrade till marken och Emmas häst fick panik. Den lutade sig snabbt åt sidan och Emma ramlade av sedan sprang hästen iväg åt motsatt håll. Men som tur var gick det bra. Vi blev dock alla väldigt chockade.

Förutom fallet så var ridturen uppskattad. Det var ett vackert landskap speciellt med bergen i horisonten. Efteråt blev vi bjudna på en god asado med vin. Fick även underhållning från en kringresande fransk dragspelsmusiker.

I måndags var det så äntligen dags för att prova en del av Mendozas kända vin! Vi begav oss iväg med bussen till Maipu, strax utanför Mendoza, där det finns många vingårdar. Väl där hyrde vi cyklar för att ta oss mellan de olika provningarna.

Vi startade på en gammal stor vingård vid namn La Rural där de även har ett museum man kan besöka. Skörden av vindruvorna hade precis börjat så vi fick se många lastbilar fulla med druvor som lastades av. Vi fick även se hur druvorna pressades förr i tiden. En stor ko-hud var upphängd i en ställning så att det var möljligt för "stamparen" att stå i den. Sedan var det bara att stampa på så åkte saften ner genom svansen. Vi fick prova ett vin på museet och sedan köpa vin för inträdesavgiften, värt! Där träffade vi även en dansk kille som hängde med oss på resten av provningarna. Han var journalist för tv2 i Danmark och det var intressant att få höra om hans jobb.

Efter lunch cyklade vi vidare till vingård nr 2: Familia de Tomaso. Det är en liten vingård med bara fyra anställda men den var också gammal och hade mycket historia att berätta. Vi provade fyra viner där vi föredrog Malbec-vinet vilket resulterade att vi köpte var sin flaska.

Sista vingården vi hann med var Viña del Cerne. Den var också liten men inte lika gammal som de andra. Där provade vi också fyra viner. Riktigt goda från "the golden year"! Sara och Emma föredrog Malbec från 2004 och Susanne Cabernet Sauvignon från 2006. Blev en del vinflaskor att bära med sig i ryggsäcken till slut!