Vi kom till Quito med buss från Guayaquil tidigt på morgonen fredagen den 3:e maj. Det var en av de värsta bussresorna vi haft, sätena var fruktansvärt obekväma och gick nästan inte att luta alls. Så när vi kom fram till hostlet var vi ganska trötta. Efter att ha vilat en stund gick vi iväg för att äta lunch på ett café som vi läst skulle va bra. Det var gott men inte lika bra som ett riktigt bra café i Sverige. Sedan tog i en promenad till gamla stan. Tråkigt nog började det ösregna precis när vi kom dit och när det inte verkade som att regnet skulle ge med sig gick vi in i ett litet souvenirköpcentrum och shoppade lite. När vi tröttnat på och det fortfarande ösregnade bestämde vi oss för att åka till ett riktig köpcentrum. Efter att turistat i tre månader kan man va lite trött på att titta på se sevärdheter. Så vi tog den supertrånga bussen mitt i rusningstrafiken till ett av stans stora köpcentrum. Där gick vi runt och spanade ett tag men eftersom pengarna var mer än slut efter tre månader blev det mest fönstershoppande. Vi avslutade med fredagsmiddag på Thank God It's Friday, passande tyckte vi, även om vi tappat det där med veckodagar för länge sen!
Nästa dag var vår sista dag! Mycket blandade känslor! Men planen för dagen var att besöka ekvatorn, inte ett dåligt avslut. De kallar det "la mitad del mundo" vilket betyder världens mitt, det är det ju inte men de kallar det så för att det var det första ställe i världen man beräknade var ekvatorn låg. Men de räknade fel på några hundra meter, dåligt att de inte kollade vi lärde oss nämligen hur man lätt kan kolla att man är på ekvatorn. Vi bestämde oss i alla fall för att ta bussen dit och efter flera bussbyten, trafikstockning och diverse antastningsförsök var vi ungefär 2,5 timme senare framme. Vi trodde det skulle ligga ute på vischan men vi var bara i utkanten av staden. Efter att käkat lite lunch gick vi in i parken där det stora monumentet var, alltså det som var felplacerat. Där tittade vi först på en uppvisning av någon slags folkdans, väldigt turistigt lite som Skansen. Sedan gick vi till monumentet och tog kort på oss när vi stod på olika halvklot eller balanserade på ekvatorn. I fick också en stämpel i passet så vi vet att vi varit där.
Men efter att sett det stora monumentet kände vi att det kunde vara kul att va på ekvatorn på riktigt så vi letade upp det museum som finns på den riktiga ekvatorn, uppmätt med gps. Där fick vi en väldigt intressant guidad tur. Först berättade vår guide om traditioner hos två av de indianstammar som finns i Amazonas i Ecuador. En stam brukade för i tiden ta huvudet från de som dött i stammen och ta ut "innehållet" så bara skinnet är kvar och krympa det och sedan ha det som någon slags lyckoamulett. Lite små creepy kan man ju tycka. I en annan stam går männen (och kvinnorna med antar jag) i princip nakna minus ett snöre som knyter upp penisen (autokorrekt tycker det är bättre med prinsen här) med, det är ju opraktiskt att ha den hängandes när man jagar i skogen. Efter detta spännande kulturutbyte testade vi lite experiment som endast går att utföra på ekvatorn. Vi tittade på olika solur där skuggan hamnar på olika sidor beroende på när på året det är men tyvärr var det mulet då så vi såg ingen skugga. Vi försökte lägga ett ägg på en spik vilket inte ska gå att göra annars pga corioliskraften mot polerna men som då tar ut varandra på ekvatorn men tyvärr blåste det så det var jättesvårt ändå. Men det bästa experimentet var när hon hällde vatten i ett kar och sedan drog ur proppen. På norra halvklotet bildas en virvel motsols när vattnet rinner ut och på södra halvklotet bildas en medsols, det beror också på corioliskrafterna som bildas av att jorden roterar motsols. Det räckte alltså att gå några meter bara för att man skulle kunna se den skillnaden. Men sedan när vi stod mitt på ekvatorn bildades ingen virvel alls! Att de inte provade det första gången de räknade på var ekvatorn låg.
Mitt på ekvatorn
På södra halvklotet
Efter museet gick vi för att prova äta marsvin. De äter det både i Peru och Ecuador och vi kände att vi var tvungna att ta vår sista chans att prova. Vi beställde ett halvt marsvin att dela på och satt lite spända och väntade. Sedan fick vi in ett halvt grillat marsvin med ben och huvud och allt kvar. Så fick vi posa och ta kort med det innan de delade i tre delar plus huvud, sedan fick vi karva och försöka få loss något kött. Det var inte så lätt för det var mest ben och inte mycket kött. Det smakade ungefär som kyckling, som det mesta, fast lite fetare i köttet. Inte favoriten kanske men kul att ha provat. När det har dags att åka tillbaka tog vi en taxi istället. Skönt!
På kvällen tänkte vi slå på stort eftersom det var vår sista kväll och gå till den finaste restaurangen i hela Quito och hela Ecuador och kanske i hela Sydamerika. När vi kom dit fick vi sitta och vänta en stund i baren och även fast vi tagit på de finaste kläderna vi hade med oss kände vi oss väldigt underklädda men det kändes bra ändå att vara på en fin restaurang för första gången på lääänge. Vi fick ett bord och satt och dreglade lite över menyn ett tag. Maten som vi fick in sedan var verkligen jättegod. Jag (Sara) åt en grillad svärdfiskfilé och det var hur gott som helst. Vi unnade oss en efterrätt också och jag och Emma fick världens godaste chokladfondant som var perfekt rinnig inuti. Och allt detta goda till priset av en middag på vilken restaurang som helst i Sverige. Efter restaurangen tänkte vi se vad nattlivet i Quito hade att erbjuda, vi hade nämligen läst på en av alla flygningar att det skulle vara riktigt bra. Vi gick till torget nära vårt hostel där alla barer och klubbar låg och gick till en bar med en sandstrand. Där provade vi canelazo som är en varm drink som i vanliga fall ska smaka kanel men vi fick några med fruktsmak istället men det var gott ändå. Men det var ganska öde på det stället så efter ett tag gick vi vidare för att se om vi skulle hitta något bra dansställe, helst där de inte dansade salsa, det hade blivit lite mycket av det det sista. Vi provade ett ställe men det var inte bra så vi gick vidare, men det verkade svårt att hitta något och de flesta stängde redan klockan två! I en storstad! Till slut hittade vi en reggaeklubb där vi gick in, musiken var väl inte riktigt det vi brukade dansa till men det var ganska roligt ändå.
Nästa morgon var det dags att packa ihop för sista gången, slänga massa slitna kläder och andra saker och bege sig mot flygplatsen. Det skulle bli skönt att komma hem igen till Sverige med garderoben och alla andra bekvämligheter men det kändes också väldigt sorgligt att lämna Sydamerika! Vi hade haft en så fantastiskt bra tid och sett och upplevt så otroligt mycket saker. Nu i efterhand känns det nästan som en dröm, som att det inte hänt på riktigt, allt verkar bara för bra! Efter att ha blivit bortskämda med de sköna bussarna vi åkt med var flygresan hem inte rolig, det blev inte många timmar sömn. Men utan allt för mycket problem landade vi till slut på Landvetter. Nu är sagan om vår resa slut!
Tack för att ni läst!
Puss och kram
Nästa morgon var det dags att packa ihop för sista gången, slänga massa slitna kläder och andra saker och bege sig mot flygplatsen. Det skulle bli skönt att komma hem igen till Sverige med garderoben och alla andra bekvämligheter men det kändes också väldigt sorgligt att lämna Sydamerika! Vi hade haft en så fantastiskt bra tid och sett och upplevt så otroligt mycket saker. Nu i efterhand känns det nästan som en dröm, som att det inte hänt på riktigt, allt verkar bara för bra! Efter att ha blivit bortskämda med de sköna bussarna vi åkt med var flygresan hem inte rolig, det blev inte många timmar sömn. Men utan allt för mycket problem landade vi till slut på Landvetter. Nu är sagan om vår resa slut!
Tack för att ni läst!
Puss och kram
Stort varmt tack till dig Sara och dina vänner Emma och Susanne för alla era intressanta, roliga, spännande reseskildringar. Vi har kunnat följa er och har fått inblick i och mer kunskap om stora delar av Sydamerika. Så otroligt många fina minnen och upplevelser av olika slag ni kan bära med er framgent i livet! Kram Mormor o Morfar
SvaraRadera