Uruguay

Efter nästan en vecka i Uruguay kom vi fram till Córdoba i Argentina i tisdags. Nu berättar vi lite om vad vi har upplevt i under vår tid i Uruguay.

Uruguay är hundarnas och de smala toaavloppens land, men också surfarnas och det goda köttets land men framför allt är det det mate-drickande folkets land. Om vi hade fått en krona för varje mate vi sett hittills hade vi varit rika vid det här laget. Efter nästan en vecka Uruguay kan vi inte säga annat än att vi verkligen gillar det, och speciellt landsbygden med små charmiga byar och samhällen.

Vi har hunnit med att besöka tre olika ställen under vår tid i Uruguay, först var vi i ett litet samhälle som heter Colonia del Sacramento. Där strosade vi runt i den gamla staden med många små gulliga hus från slutet av 1600-talet och 1700-talet. Där såg vi också den första av de fästningar vi besökte. Här fanns rester av en mur ut mot vattnet.

 

 

Vi stannade bara en natt i Colonia och åkte dagen därpå vidare till Montevideo. På eftermiddagen strosade vi runt där längs den stora gatan "18 de julio". För övrigt finns det en gata i varje uruguansk stad som heter så för det var det datumet 1830 som de skrev den första grundlagen efter självständigheten. Vi tittade på flera fina gamla hus som låg längs den gatan, vi var bland annat inne i en stor bokhandel som låg i ett väldigt fint hus. Men utöver detta kändes det inte som att Montevideo hade så mycket att erbjuda men å andra sidan gav vi det inte riktigt en chans eftersom vi åkte vidare redan dagen därpå.

Vi åkte längs kusten nästan hela vägen till Brasilien och kom till slut fram till ett litet fiskar och surfarsamhälle som heter Punta del Diablo. Det var supermysigt där och efter de senaste veckornas runtflängande till alla olika sevärdheter var det skönt att ligga på stranden och inte göra något alls. Vår första natt där var det grillfest, som i Argentina och Uruguay kallas Asado, på hostlet och vi fick åter igen smaka på perfekt grillat kött.

Efter att ha slappat på stranden två dagar besökte vi nationalparken Santa Teresa. Det blev en hel del promenerande då vi gick från hostlet längs stranden till den första av parkens fem stränder och sedan vidare genom parken till det gamla fort som ligger i andra ändan av parken. Från början var det varmt och det var trevligt att gå och se på landskapet och alla fåglar som flög omkring. Kändes lite märkligt att när man hörde en fågel flaxa förbi och tittade upp så var det en papegoja. Men under tiden vi stannade för att äta vår lunch började det regna. Men vi tänkte att det inte var så farligt och att vi ändå skulle fortsätta. Men när vi väl kom fram till fortet var vi ganska blöta och kalla.

 

 

Efter att ha vandrar runt ett tag bland murarna, tittat på de små sängarna i sjukstugan och lekt kalonkula tänkte vi att vi skulle ta bussen tillbaka till Punta del Diablo. Men oturligt nog missade vi precis bussen och vi fick sätta oss och vänta på nästa buss som förhoppningsvis skulle komma om en timme. Efter en halvtimme ungefär stannade en bil till och en man frågade vart vi skulle och vi sa till Punta del Diablo. Han sa då att vi kunde få skjuts dit av honom och hans flickvän som han kallade henne, de såg trevliga ut och de hade en fin bil så vi hoppade in. Han pratade hela vägen tillbaka och det visade sig att han var en pensionerad militär som hade rest runt hela jorden och funderade på att springa Stockholm-maraton.

 

 

Allt som allt var vi väldigt nöjda med vår tid i Uruguay och var utvilade inför nya äventyr.