San Pedro de Atacama

Efter ett kort stopp i Caldera tog vi nattbussen vidare till ökenstaden 2400 meter över havet, San Pedro de Atacama! En trevlig överasskning  fick vi när vi märkte att vår ridar-vän från Cordoba, engelsmannen David, också hade valt samma buss.

San Pedro är en liten by belägen intill Atacamaöknen alldeles vid gränsen till Bolivia. Naturen runtomkring är overkligt vacker. Första eftermiddagen i San Pedro åkte vi på en guidad tur till Valle de la Luna (Moon Valley). Vi såg konstiga klippformationer, berg i alla möjliga färger, saltkristaller i mängder, sanddyner, allt blandat hejvillt på samma ställe. Det kändes verkligen som att vi gick på månen!

Las tres Marias

Första stoppet var vid Las tres Marias, stenformationer som ser ut som Maria som håller i Jesus (i alla fall enligt chilienarna). Vi åkte sedan vidare för att vandra upp på en sanddyn och vidare på en bergsvägg för att betrakta utsikten. Svårt att beskriva hur fantastiskt fint det var så ni får titta på bilderna nedan istället. Vidare åkte vi till en trång och spännande grotta som vi kravlade oss igenom. Sista stoppet för dagen var vid Valle de la Muerte (Death Valley). Där såg vi hur solens sista strålar färgade himlen rosa. Det var väldigt romantiskt och Emma fick ett frieri från vår guide. Hon tackade dock nej till alla vårs besvikelse.

Death Valley

Andra dagen i San Pedro började väldigt tidigt, halv fyra ringde vår väckarklocka. Orsaken var att vi skulle åka upp till Tatio-gejsrarna och vara där i gryningen. Det var en häftig syn! Över 80 aktiva gejsrar, kokande med höga ångpelare. Iskallt var det också, gejsrarna är på 4200 meters höjd och då är det kyligt innan solen stigit upp. Med alla lager av kläder vi hade och lånade jackor gick det ändå bra i minusgraderna. Lite jobbigt var det dock när vi var tvugna att ta av oss alla lager för att bada i de varma källorna. Väl i det varma badet var det 30-gradiga vattnet en njutning.

Innan vi åkte tillbaka besökte vi en fjällsby och på vägen såg vi ökenräv, vicuña och guanaco. Vicuña är det vilda djur som lama härstammar från och guanaco det som alpaca kommer från. Guanaco är mycket större än vicuña och har svart nos. Fjällsbyn var bebodd av lamaherdar och vi fick smaka både på lamakött och lamaost, gott! Osten påminde om getost och köttet påminde om någonting vi inte kan sätta fingret på. Byns lamor var stora ulliga och verkade ha gott om mat. Vi fick även se flamingos (de gillar tydligen att hänga uppe i bergssjöarna runt omkring här). De flesta hade huvudet under ytan hela tiden och åt nonstop. Vår guide berättade att de måste äta 18 timmar om dygnet för att få i sig tillräckligt mycket näring.

Ökenräv

Vicuña

Guanaco

Lama

På kvällen när vi var tillbaka i San Pedro åt vi middag med David och en israelisk tjej, Jahav. En pisco sour blev det också för att vi ska kunna komma ihåg hur det smakar och jämföra med piscon i Peru!