Nu är vi hemma i Sverige igen efter en fantastisk och oförglömlig resa men vi tänkte ändå dela med oss av de sista veckorna av vår resa här på bloggen.
Från Guayaquil flög i på förmiddagen tisdagen den 16 april till ön Baltra som tillhör Galápagos öarna och ligger alldeles norr om Santa Cruz som med samhället Puerto Ayora ses som huvudön. Från Baltra tog vi oss till Puerto Ayora där vi spenderade eftermiddagen med att gå runt till olika tourist agencies som erbjuder sistaminuten-kryssningar. Efter ett tag gick det upp för oss att de alla ringde samma kryssningsföretag och erbjöd samma tur men för olika pris. Efter några timmars letande hittade vi till slut en riktigt bra deal för den ringa summan av 500 dollar. Onsdag kväll skulle vi börja vår femdagarstur.
Innan vi på kvällen skulle gå ombord på båten hade vi en dag att slå ihjäl i Puerto Ayora. På förmiddagen gick vi till forskningscentrat Charles Darwin där de födde upp jättesköldpaddor för att senare placera ut dem på de olika öarna. Vi såg många bebissköldpaddor som var upp till två år gamla men de hade även fullvuxna sköldpaddor som var jättestora. De är fascinerande djur. Jättestora, superlångsamma och överkåta (vykort med motivet sköldpaddor som parar sig var mycket vanliga). Men det fanns även flera landleguaner. Efter vårt första möte med djuren på Galápagos gick vi till en väldigt fin strand tre kilometer från Puerto Ayora. Den kallades Tortuga Bay men vi såg inte skymten av en sköldpadda. Däremot såg vi många pelikaner och krabbor. Stranden var vit och vattnet turkost det var verkligen paradisiskt. Vattnet var alldeles lugnt, inga vågor kom in i viken. Där hade vi en mycket lugn och skön eftermiddag.
Men efter några timmar var det dags att gå tillbaka för att åka en tur med en bil till hamnen där vi gick på vår lilla båt som skulle vara vårt hem under de kommande fem dagarna. På båten välkomnades vi av middag och trevliga människor, tre par som redan hade varit på båten tre dagar. Ett par från Belgien, ett par från Chile som var på sin smekmånad och ett par fån Skottland. Efter middagen gick vi och la oss tidigt för att vara laddade för vår första dag.
|
Under lunchen åkte vi och hämtade tre nya passagerare, en belgisk tjej och hennes föräldrar. Efter lunchen gick vi iland på Bacha beach på Santa Cruz. Vi gick längs stranden och såg på spåren från havssköldpaddorna som under natten grävt ner sina ägg längst upp på stranden. Spåren såg ut som traktorspår ungefär och var över allt. Men det är inte många av sköldpaddsungarna som överlever, i en kull är det ungefär 40 ägg och max två av de överlever. Det är bäst för dem att de kläcks på natten, för på vägen till vattnet är de ett lätt byte för frigate birds och andra fåglar som äter dem som snacks. Vi gick också och tittade på en lagun där det brukar finnas flamingos som äter de små räkor som gör dem rosa. Vi såg ett par som åt och innan vi skulle gå tog de sats över vattnet och flög iväg. Sedan var det dags för eftermiddagssnorklingen, vi såg igen många färgglada fiskar och en liten haj som simmade inne vid stranden. Efter vår första dag var det dags att säga hejdå till två av paren på båten, det belgiska och det chilenska och istället fick vi ombord ett amerikanskt par tillsammans med en man från Schweiz. Nu var det fullt på den lilla båten med tolv personer plus besättning.
Den andra dagen började tidigt, frukost under tiden vi körde till nästa ö, ingen bra kombination. Efter att vi ätit vår frukost, eller så mycket som man kunde, gick vi iland på en annan av de stora öarna; Santiago eller James Island som den också kallas. Där gick vi iland vid Sullivan Bay och tittade på ett stort lavafält. Det var 12 kvadratkilometer stort med bara stelnad lava. Det hade bildats 130 år tidigare när en vulkan på ön hade haft ett utbrott. Det var häftigt att se, man såg precis hur lavan sakta flutit fram och veckat sig när den började stelna. Vår guide berättade om hur öarna bildats ur vulkaner över kontinentalsprickan och sedan långsamt flyttat sig öster ut och efter 10 miljoner år sjunker de ner i havet igen. De äldsta öarna längst till öster, San Cristóbal är en av dem, har funnits till ungefär 3 miljoner år.
Sedan gick vi till stranden intill och snorklade, det var en kritvit strand med svarta lavastenar i kanten och vattnet var turkost det var den helt klart bästa snorklingen hittills. Vi såg stim med jättemånga små fiskar och alla de vanliga fiskarna men absolut bäst här var de små pingviner som simmade runt och de var inte alls rädda för oss så de kom väldigt nära. De simmade lugnt runt vid ytan men ibland kunde man se någon av dem skjuta fram som en pil under ytan, de simmade väldigt fort det var omöjligt för en människa att hänga med. Men de var riktigt små, det är den näst minsta pingvinarten på jorden.
| Pingviner |
Efter lunch började det regna den dagen med precis som första dagen men som tur var slutade det lagom tills vi skulle gå uppför det lilla berget på den lilla ön Bartolome och titta på den typiska Galápagosutsikten. På vägen upp sprang vi förbi ett gäng pensionärer med pastelliga kläder och vita hattar. Efteråt snorklade vi från stranden nedanför men det var inte alls lika klart och bra som på förmiddagen men vi såg några sjölejon, boobies och en rocka.
| Galapagosduva |
Den tredje dagen var Susannes födelsedag och det var den bästa dagen på båten. Den började med en båttur längs Bahía Bucanero på ön Santiago. Stranden och berget där var väldigt rött för att det var så mycket järn från vulkanen och vi åkte längs berget och såg olika fåglar. Men det bästa var på vägen tillbaka till stranden då några delfiner kom och lekte med oss och simmade under fören på båten. Det var otroligt häftigt att se dem simma så nära, de är fantastiska djur. Sedan snorklade vi längs berget och såg white tip reef shark för första gången, den är lite mer än en meter stor och är vit längst ut på fenorna. Sedan åkte vi till en brun strand som låg nära som hette Espumilla. Där gick vi längs stranden och tog det lite lugnt och tittade på spåren från havssköldpaddorna som lagt ägg under natten. Sedan snorklade vi lite igen och såg fler white tip.
Efter ytterligare en god lunch gick vi iland på en svart lavastrand som hette Puerto Egas. Där såg vi jättemånga leguaner, de var över allt! De låg och solade sig på klipporna vid vattenbrynet, de simmade i vattnet och låg i högar på varandra under klipporna. När vi gick längs stranden såg vi också flera exempel på lavatunnlar som bildats när lavan flutit fram och stelnar på ytan men inte under, då fortsatte det flyta och bildade en tunnel. Ett exempel på en sådan var Darwins toalett, det var ett jättedjupt hål och varje gång det kom en våg såg det ut som någon spolade. Vi såg också till de pastelliga pensionärerna igen. Efteråt var det åter igen dags för snorkling och nu såg vi vår första havssköldpadda, den var väldigt fin och simmade så fridfullt i vattnet som att den flög fram. Den såg precis ut som i Hitta Nemo.
Vi hade skvallrat om att det var Susannes födelsedag så efter middagen fick hon en tårta där det stod "Feliz cumpleaños Susanne". Sedan blev det lite dans uppe under taket på andra våningen, det var lite si och så med musiken men vi dansade loss när Susanne hade önskat ABBA. När de andra gått och lagt sig satt vi och pratade en stund med kaptenen och styrman på båten och fick en privatlektion i salsa. Det var lite svårt bara för vår kapten var väldigt kort i rocken.
Söndagen, 21 april, var den sista hela dagen vi hade kvar på båten. På morgonen gick vi iland på en liten ö som hette Rabida Island, där gick vi på den röda stranden och tittade på sjölejon och pelikanungar. Denna gången var det de speciella sjölejonen som bara finns på Galápagos, det var en väldigt lekfull unge där som kom fram och nosade på oss. Men mamman gillade inte riktigt det så hon gav ifrån sig ett ljud som liknade en hund som skällde eller morrade. Vi snorklade sedan från stranden här och såg en superstor rocka, den var så stor så den var lite läskig. Den var minst fem meter bred och ännu längre med den långa svansen! Det var en mantaray som simmade fram och tillbaka där, ibland kan man se de hoppa upp ur vattnet och vända sig i luften och sedan landa med ett stort plask.
| Leguanfajt |
Efter lunchen snorklade vi igen och såg en haj men inget annat än de vanliga fiskarna. Efter snorklingen hoppade vi från taket av båten. Det var roligt! Varför hade vi inte gjort det förrän sista dagen? Sedan gick vi iland på en ö som kallas Chinese hat, för att den ser ut som en kineshatt. Vi såg lite mer sjölejon, men sen började det regna igen så vi åkte därifrån. Men då såg vi en stor regnbåge som sträckte sig över hela hatten och gick ner i havet på andra sidan. Man brukar ju aldrig se slutet på regnbågen, men nu vet vi att det är i Galápagos, så den slutar verkligen på ett bra ställe.
Vår sista dag gick vi upp riktigt tidigt för att hinna besöka en sista ö innan frukosten och vi skulle åka tillbaka till hamnen. Ön hette Islote Mosquera och bestod nästan endast av sand och sjölejon. Det var så mycket sjölejon så vi hade svårt att komma iland, det var stenigt och så simmade en mamma runt med fem ungar där och hon tyckte inte om att vi skulle gå iland där så hon fräste åt oss, men till slut lyckades vi ta oss iland. Vi gick runt och tittade på alla sjölejonen, ungarna var väldigt nyfikna och kom fram och nosade och lekte med oss. Men sedan var det dags att lämna ön och åka tillbaka till båten för att äta frukost och åka till hamnen där vi skulle stiga av.
Det var fem otroliga dagar, kanske de bästa på hela resan!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar