Puno och sjön Titikaka

Efter fantastiska äventyr i djungel och pampas tog vi flyget tillbaka till La Paz. Kände oss nästan lite hemma när vi steg av på flygplatsen och åkte till samma hostel som vi hade bott på innan. Planen var nu att åka till Copacabana i Bolivia och därifrån ta färjan till Isla del sol i sjön Titikaka. Men saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig och de strejkglada bolivianerna såg till att våra planer ändrades. Alla vägar in till Copacabana var blockerade så vi beslöt oss för att ta bussen till Puno i Peru istället. Puno ligger också vid Titikaka men på andra sidan, den som hör till Peru.

Onsdagen den 3 april tog vi därför bussen till Puno som inte direkt är den charmigaste staden vi sett hittills. Vi valde därför spendera så mycket tid som möjligt ute på Titikaka och bokade därför en tvådagars båttur ut till de olika öarna man kan nå från Puno. Det finns ett antal flytande konstgjorda öar av vass som kallas Uros sedan finns ett det även två naturliga öar, Amantaní och Taquile.

 

Efter att ha sovit en natt i Puno satt vi i en båt på Titikaka tidigt torsdag morgon tillsammans med ett gäng andra turister. Först åkte vi och besökte en utav de flytande öarna. Vilken konstigt känsla det var att gå i land på bara vass! Det var kanske åtta små hus på ön och invånarna var väldigt traditionellt klädda (även de små barnen). Vi fick komma på besök in i ett utav de små husen som mamman i familjen som bodde där visade oss. Det var kanske åtta kvadratmeter stort och där bodde en familj på fyra personer! De sålde en massa hemmagjorda broderier och prydnader. Allt kändes väldigt turistigt men antar att det är en utav deras inkomstkällor. Vi fick också hänga med på en vassbåttur för tio soles. Spännande båt att sitta i! Det var sådana båtar som gav idén till flytande öar. Invånarna vid Titikaka behövde fly från Inkafolket för flera hundra år sedan när de var mäktiga och erövrade stora områden i Sydamerika. De bosatte sig därför på stora vassbåtar vilket så småningom ledde till att de byggde de flytande öarna.

 

 

Vi åkte sedan vidare med båten till ön Amantaní där vi skulle stanna för natten hos olika värdfamiljer. Vi blev upphämtade av vår söta mamma, Angela (kanske runt 60). Hon ledde oss till sitt hem där hennes man Marcus hälsade oss välkomna. Vi kände oss direkt riktigt hemma och blev bjudna på en god lunch. Vi fick buljongsoppa till förrätt med morötter, potatis, bönor, quinoa mm. Redan efter den var vi mätta men då fick vi en tallrik med supergod ost, potatis, megamajs och något som i smaken liknade potatis men hade formen av en morot, oka kallade de det. Till maten fick vi te gjort på en kvist med blad som heter moña. Godaste tet någonsin! All mat vi fick kom direkt från odlingarna på ön! Det låter kanske inte som så mycket mat men oj vad vi blev mätta. Kändes oartigt att lämna kvar mat som de gett till oss så vi åt tills magen sprack ungefär.

Angela och Marcus bodde verkligen mysigt. De hade fin utsikt över Titikaka och massa odlingar i trädgården och hus med pyttesmå dörrar. De var båda två så söta och välkomnande också. Trots våra kommunikationsproblem kunde vi skratta mycket tillsammans.

Efter lunch mötte vi upp resten av vår turistgrupp och gick upp till toppen av ön där templet Pacha tata (fader natur) låg. Det var en ganska jobbig promenad med många trappsteg och toppen ligger på 4500 möh så det var tufft att andas. Vi kände att det var bra träning inför Inkaleden som vi skulle börja vandra fyra dagar senare!

Det var väldigt fin utsikt från templet. Man kunde nästan se hela Titikaka, vita berg i horisonten och en vacker solnedgång! Vår guide berättade att vi skulle plocka upp en liten sten och gå runt templet tre varv och sedan lägga stenen i templets mur. Första varvet skulle ge oss hälsa, andra rikedom och tredje kärlek. Får hoppas att det stämmer för vi gjorde som han sa!

Efter tempelbesöket fick vi ännu en god måltid från Angela. Planen för kvällen var fest och dans så Angela kom till vårt rum med öns traditionella kläder som vi fick låna! Med vid kjol, midjebälte, blus och sjal på huvudet gick vi över de olika odlingarna för att komma till festlokalen. Där var alla turister och värdfamiljer samlade och några ungdomar spelade deras traditionella musik.

Dansen var lätt och alla kunde vara med. Vi stod helt enkelt och höll varandra i hand samtidigt som vi gungade lite och gick runt i ring. Ibland blev ringen riktigt stor och nästan alla var med och dansade. Kul!

Morgonen efter fick vi en riktigt god frukost med pannkakor och tog sedan farväl av Angela och Marcus. Vi tog båten till ön Taquile, ganska lik Amantaní med mysiga hus och odlingar. Här hade de lite annorlunda kläder. Männen hade långa tomteliknande mössor istället för sådana med lappar för öronen och kvinnorna hade sjalar med tofsar istället för broderier (alltså ganska likt ändå...). Vi vandrade upp till torget och åt forell på restaurang, gott! Sedan gick vi ned på andra sidan ön och tog båten tillbaka till Puno. Sammanfattningsvis väldigt fin och mysig vistelse på sjön Titikaka!
Av våra trevliga värdföräldrar fick vi också lära oss vad tack heter på deras språk Quechua. Para sunki!